4:a, 80s, Tema: Kung fury, sci-fi, thriller Ridley Scott, based on novel, harrison ford, sci-fi

Fredagstipset v. 26 Blade runner (1982)

Titel: Blade runner (1982)
Regissör: Ridley Scott
Skådespelare: Harrison Ford, Rutger Hauer, Sean Young, Edward James Olmos mfl.
Genre: Sci-fioch thriller
Längd: 117 min
 
 
I Philip K. Dicks novell Do androids dream about sheep framtida dystopi lever Rick Deckard (Harrison Ford) i en värld med människor som inte klarade de medicinska proverna. Resten av jordens befolkning har flytt jorden. Människorna som lever kvar är fattiga, kalla och smutsiga. Jorden har konstant nederbörd och hög luftfuktighet och det är meningslöst att ödsla pengar på sopsortering och gatustäd, mänskligheten som betyder något har redan flytt. 
    Finns det människor finns det även en civilisation. Tillsammans med dessa människor lever ett antal Replicants, människoliknande androider, men också Blade runner. Dessa replikaner går inte att lite på och de behöver därför förintas. Förintar replikaner är precis vad Blade runner ska göra.
 
 
 
 
Världen som Ridley Scott har skapat med filmens dystopiska visual designer är makaber och märklig. Det är ett enda China town och Deckard äter samtliga sina måltider på samma snabbmatställe. Människorna går runt med lysrör till paraplyer, gatlyktorna har bytts ut till strålkastare som ständigt cirkulerar över husfasader. De gigantiska skyskraporna står tomma, regnet faller och dimman ligger tät. Coca cola, Atari och TDK får enormt stort marknadsföringsuttrymme på de stora neonskyltarna. Polisen glider runt i flygande bilar, det enda människorna minns har kvar som minne från förr är diabildsfotografier. Och, av någon anledning finns det många duvor och ett och annat gökur. Jag höll på att glömma att det finns en wonder, en pyramid i skala större än allt annat. Steampunk/plastutopi/Miami Vice. Ungefär så skulle jag beskriva världen.
 
 
 
Det gömmer sig en del guldkorn i denna nästankultklassade rulle. Den väcker många frågor och framför allt utelämnar den mycket information. Först och främst väcker berättelsen en diskussion kring androidernas existens. Vad har hänt jorden som gjort att världen ser ut så här? Jag blir även nyfiken på vad som hänt människorna som flytt jorden och troligtvis bordat en ny planet. Det finns en estetik i filmen som gör den värd all uppmärksamhet, och det är just hur dessa frågor väcks. Berättandet, Vangelis soundtrack och till denna vansinniga miljö är filmens styrka och behållning. För det hade också kunnat vara motsatsen. Men Ridley lyckas förena detta med ett fantastiskt slut. När filmen är slut är jag glad att jag inte lever där.
 
 
 
4/5
 
 
 
 
3:a, 80s, drama, sci-fi, thriller Christopher Walken, Cronenberg, clairvoyant, murder

The dead zone (1983)

Titel: The dead zone (1983)
Regissör: David Cronenberg
Skådespelare: Christopher Walken, Brooke Adams, Herbert Lohm, Martin Sheen mfl.
Genre: Drama sci-fi och thriller
Längd: 103 min
 
Stephen King skrev boken The dead zone (1979) på 428 sidor. Johnny Smith (Christpher Walken) är lärare och kär i sin kollega, en för omvärlden hemlig relation då vid ett uppdagande skulle resultera i att de mister sina arbeten. Johnny är med om en bilolycka och skadas allvarligt. En olycka som förorsakar att han kan se händelser ske innan de skett. Denna klärvoajanta förmåga skapar intresse för den lokala polisen som har hamnat i stiltje med en aktuell massmördare.
 
 
Under tidsperioden 2002-2007 sändes en tv-serie med samma namn och handling, dock med en mer spartansk rollista. Jag är verkligen imponerad av David Cronenbergs andra filmer, framför allt The Fly, Scanners och Naked Lunch. De skiljer sig från mängden och hamnar, i min mening, närmast som filmens Stephen King. Vilket baseras på skräcken och spänningen i relation till de större frågorna. Det är inte så att han uttryckligen ställer tittaren frågor. Utan det är de bisarra och utomjordiska världarna som filmerna utspelas i som väckor frågor. Vad händer om människan kan transportera atomer från en plats till en annan via en teleport, som i The Fly? Hur hanterar en människa kändisskapet som klärvoajant? Ingenting är klyschigt i Cronenbergs universum samtidigt som de följer den dramaturgi vi är vana vid. Det svåra, tunga och oförklariga gör Cronenberg rimligt.
 
 
Även om just The dead zone inte är i klass med ovan nämnda filmer utmärker filmen sig ändå att vara en Cronenberg film. Däremot så finns inte det bisarra som vi är vana att få. Något som Cronenbergpubliken kräver. The dead zone är en snäll och mysig film, och står i jämbördes med Taxi driver (1976). Dessa två filmer har en del likheter båda när det kommer till historia (en person lider av psykiska men som ska hjälpa människor och världen) och till dramaturgi men även de excentriska huvudrollsinnehavarna har en del gemensamt.
 
 
Johhny involveras i en mordgåta, ett presidentval och den här lilla killen. Han hjälper till, för han är godhjärtad. Men det tynger honom, det är en börda att ha denna förmåga. Det påverkar hans privatliv och han vill ju inget hellre än att vara med lärarinnan han är kär i.
 
3/5
2010s, 4:a, adventure, drama, thriller, western Alejandro González Iñárritu, bear attack, leonardo dicaprio, revenge, the revenant, tom hardy

The Revenant (2015)

Titel: The Revenant (2015)
Regissör: Alejandro González Iñárritu
Skådespelare: Leonardo Dicaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson m.fl
Genre: Adventure, Drama, Thriller och Western
Längd: 156 min
 
Baserat på en verklig händelse i Alaska 1820 jagar amerikaner efter djurhudar. De jagar och blir jagade av urinvånare som vill åt hudarna. Hugh är expeditionens guide och visar vägen bort från urinvånarna. Han attackeras av en björn och blir skadad illa där an och lämnas kvar av sitt jaktlag.
 
 
Fotot och kameran är fullständigt makalöst. Efter att ha gjort filmer som Älskade hundar (2000), 21 Gram (2003) och Babel (2006), filmer som knyter ihop människoöden och fördjupar sig i livsöden, är det numera fotot och kameran som utmärker Iñárritu. I Birdman (2014) visar han intresset för kameraåkningar och teknisktkunnande i att få hela filmen att se ut som ett enda klipp.
    Människoporträtten och livsödena finns ändå kvar i berättelserna, det är så klart inte bara hans förtjänst. Birdman vann visserligen bästa film, bästa regi, bästa foto och bästa originalmanus på förra årets Oscarsgala men skådespelarna spelar sina roller på ett fantastiskt sätt. Dicaprio vann en Oscar för sin roll i The Revenant, vilket han även förtjänar. Tom Hardy gör även han en fantastisk gestaltning i sin roll som den egoistiska, väderbitna och hårdbarkade John.
 
 
Jag häpnar över fotot och kameran och skådespeleriet. Det som är synd och lite tråkigt är berättelsen. Ingen kan ha undgått vad filmen handlar om och vet man det är berättelsen föga ointressant och tillför inget ytterligare. Det finns inget mervärde utan landar i lådan "Underhållning". Det är tämligen långsamt tempo i mellanåt. Hade Iñárritu tagit med sig det han en gång började sin filmkarriär med hade detta varit en femma.  Jag ser tyvärr ingen mening med berättelsen, liksom jag inte gör med Birdman. Iñárritu har flyttat till Hollywood.
 
4/5
2010s, 2:a, action, thriller #blogg100, based on comic, superheroes

Sparks (2013)

Titel: Sparks (2013)
Regissör: Todd Burrows och Christopher Folino
Skådespelare: Chase Williamson, Ashley Bell, Clancy Brown och Jake Busey
Genre: Action, thriller
Längd: 97 min

Spark är en hjälte (super?) som tillsammans med sin fru Lady Heavenly bekämpar bovar. En meteor slog dock ner i Sparks hemby för några år sedan, de 13 som överlevde kraschen fick mutationer. Vissa blev goda och vissa onda.
Det finns alldeles för mycket fult med denna rullen. Spark är en väldigt töntig hjälte, inte bara för kostymen, han är liksom patetisk, löjlig och har ingen trovärdighet i sin ilska. Lady Heavenly borde rent logiskt ha en dress med mer tyg, jag menar dressen ska väl vara typ som skydd mot slag? Berättelsen är väldigt förvirrande och krånglig. Animationerna är helt fruktansvärda och inte nog med det så är allting animerat. Superkrafterna använts till prostiutition istället för att rädda världen. Slagsmålsscenerna är skitfåniga dem ock.
 Filmteamet har försökt att skapa en film noir a la 40-tal blandat med Sin city. Alltså FÖRSÖKT. Men misslyckats. Det ska vara en thriller men det blir nästan komiskt av allting, men man skrattar inte för det. Så jag kanske ska kalla det för tragikomiskt. Det som är snyggaste med filmen end creditsen och den skulle man ha kunnat skapa direkt genom iMovie.
Betyg: 2/5
2010s, 3:a, sci-fi, thriller #blogg100, Artificiell intelligens, caity lotz, dystopia, future, postapokalypse, robots

The machine (2013)

Titel: The machine (2013)
Regissör: Caradog W. James
Skådespelare: Caity Lotz, Toby Stephens och Denis Lawson
Genre: Sci-fi, thriller
Längd:  91 min
 
Två dataprogrammerare börjar arbeta tillsammans i ett projekt att bygga en känslostyrd maskin (AI). Medan staten har syftet att bygga en killingmachine arbetar de både programmerarna till att rädda liv. De tar pengar från militären och utvecklar botemedel till (Toby Stephens) dotter.
 Dem är på jorden i en påhittad värld där USA (världen) är i konstant krig mot Kina, och behöver därför utrotas. Filmens agenda är liksom all robotlitteratur och robotfilm; det går inte att bygga en mänsklig robot och det går inte heller att tygla den. Men gång på gång försöker människan att leka gud. Det finns egentligen inget nytänk i The machine heller utan det som är intressant är att robotlagarna som Isac Asimov skrev i I,Robot (1950) fortfarande kvarstår än i dag.
Caity Lotz är fantastiskt snygg i huvudrollen och det är en fröjd att se henne. Det är utan henne inte alls spännande filmen igenom, och sådär thrillerläskigt är det inte. Det finns en del trådar som filmens regissör drar i som man inte riktigt får grepp om, och det skapar en viss mystik.
Mystik, robotar, sci-fi, en snygg kvinna det kommer man långt med. Detta är synd bara att filmen inte vågar mer.
 
Betyg: 3a
3:a, 40s, drama, thriller #blogg100, champagne, murder, party, psykopat

Repet (1948)

Titel: Rope / Repet (1948)
Regissör: Alfred Hitchcock
Skådespelare: James Stewart, John Dall och Farley Granger
Genre: Drama, thriller
Längd:  80 min
 
Vännerna Brandon och Phillip dödar sin vän David. Lägger honom i en kista och bjuder hem vänner som är relaterade till David på party. För spänningens skull. Phillip är nervös och nojjig för att mordet ska uppdagas medan Rupert (James Stewart) anar att någonting är riktigt skumt.
Filmen är totalt 10 shots vilket inte är jätte galet i ett kammarspel då det snarare är tvteater än spelfilm. Kammarspel är ändå någonting speciellt, det finns en risk att det blir långsamt och långtråkigt, men inte denna då den är så kort. Det är lite spännande men versionen har åldrats lite och är inte unikt idag. Roman Polanski gjorde förra året ett kammarspel (Venus in fur) som är mycket mer intressant.
 
Betyg: 3/5
2:a, 70s, action, thriller, äventyr #blogg100, biker, burned to death, postapokalypse, pursuit, shot to death, vengeance, warrior

Mad Max (1979)

Titel: Mad Max (1979)
Regissör: George Miller
Skådespelare: Mel Gibson, Joanne Samuel och Hugh Keayes-Byrne
Genre: Action, Äventyr, Thriller
Längd:  88 min

En poliskår jagar nomadmotorcyklister som dödar folk och snor bensin.
Tydligen missuppfattade jag att filmen utspelas i ett postapokalypsigt Australien. Allting blir automatiskt bättre när det utspelas i postapokalyps eller rymden. Men eftersom det inte direkt framgår i filmen kan inte ens det höja betyget. Jag har ibland svårt att se skillnad på bovarna och poliserna, för dem är liksom basterds alltihopa. Bovarna är väldigt märkliga och irrationella också.
Här sitter "night-radier" med en tjej och skriker att han är night-raider. Vilken galning!
 
Det är inte ens så dåligt att det blir en klassiker. Det är lite skönt våld ibland och var lite spännande när Mel Gibsons brud var och badade. Men annars har ag väldigt lite att säga om detta som lyckades bli två filmer till om.
Så här såg Mel Gibson ut som ung, här är han väldigt ledsen. Vilken syns på svetten i pannan(?).

Betyg: 2/5
Visa fler inlägg