4:a, 80s, mystery, sci-fi, skräck 1982, John Carpenter, antarktis, gore, isolering

The Thing (1982)

Titel: The Thing (1982)

Regissör: John Carpenter

Skådespelare: Kurt Russel, Wilford Brimley, T.K. Carter, David Clennon mfl.

Genre: Mystery, Sci-fi och skräck

Längd: 109 min

 

John Carpenters The thing är nominellt en remake på The Thing From Another World av Christian Nyby 1951. Däremot ska Carpenters film vara mer lik orginalkällan och tillika boken ”Who goes There” skriven av John W. Campbell. Ennio Morricone står för musiken och även om det blir lite cheesy på sina ställen sänker det inte filmens värde. Vi ser blockbusterfilmer som, än idag, använder sig av musikaliska kraftuttryck för att förstärka scener utan att lyckas skapa symbios mellan bild och ljud. Ljudet finns där och har som uppgift att förstärka spänning, mystik och känsla, vilket det gör. Men inte på den nivån vi är vana att höra Morricone. 

 

 
 
Vi får se en rymdfarkost åka mot jorden och in till vår atmosfär. Det följs av ett ytterst intressant men frågande intro. När filmen är slut är introt fullkomligt logiskt, men väl där under det första tio minutrarna är en lite fundersam på vad som komma skall. Vid första anblick förstår en att detta är något storslaget, häftiga helikopteråkningar och snö- och istäckta berg. Inte en människa i närheten i detta iskalla Antarktis. Helikoptern flyger till slut mot en bas där vi får möta våra huvudrollsinnehavare. Det fortsätter här att vara relativt märkligt och knasigt faktiskt. En utbrister "Vad är det här?" för sig själv men förstår samtidigt att det vilar något underligt i dessa is- och snödrivor. 
 
 
 
 
Vi får stöta och blöta med en ung och lite opolerad Kurt Russel som tycker om whiskeyn, framför allt den Italienska J&B. Vad han mer tycker om är något oklart, vill han vara på detta uppdrag? Vad gör de andra männen på basen, vad vill de göra? Här faller filmen något. Det finns faktiskt inte med en enda kvinna i hela filmen. Det finns heller ingen dialog som beskriver personerna mer utöver att en gillar hundarna, en annan gillar weed och så vidare. De vanliga plottarna om att någon saknar sin flickvän eller vill åka hem finns inte. Det är en nackdel i skräck att en inte känner med huvudpersonerna, men för den mörkrädda är det så klart bra.
 
 
 
 
Filmen inleds mystiskt, övergår till intressanta fynd som leder till gore. Det är faktiskt mer blodigt än skräckinjagande. Det är inget fel med de, för just de scenerna är välgjorda och håller än idag. På många sätt och vis håller filmen dagens mått men jag kan inte sluta tänka på avsaknaden av kvinnor. Möjligtvis är det så att hela filmteamet bestod av män, det skulle i så fall förklara de bristande karaktärsbeskrivningarna och mängden blod som spills.
 
4/5

 

00s, 4:a, drama, komedi, skräck György Pálfi, based on shortfilm, foodporn, hungary, pervert, speed-eating, taxidermia

Taxidermia (2006)

Titel: Taxidermia (2006)
Regissör: György Pálfi
Skådespelare: Csaba Czene, Gergely Trócsányi, Piroska Molnár, Adél Stanczel mfl.
Genre: Komedi, Drama och skräck
Längd: 91 min
 
Bakom filmen ligger en Österike-Ungern samproduktion. De idag, två länderna, blir till ett och berättar en Ungersk socio-politisk historia. Den tar avstamp i andra världskriget och slutar i dag (2006). Filmen var nominerad till bästa film under Cannes festival 2006 i kategorin Un Certain Regard Award. Ett pris som söker efter "various types of visions and styles: "original and different" works which seek international recognition".
    Tre berättelser med en gemensam nämnare, personerna i berättelsena är varandras arvtagare. På en avlägsen militäranläggning lever Morosgoványi som slav för officeren. Han bor ute i ett skjul, granne med utedassen. Hans försvar mot sin leverne situation är att försvinna in i sin fantasi, sin egen perverterade fantasi. 
    Årtionden senare har Ungern en champion, Kálmán, i speed-eating. Han ligger i hårdträning under hård coaching och i väntan på att speed-eating ska accepteras som en sport. Årtionden senare lever en tanig taxidermia, djuruppfödare, i kontrast till sin något större far. 
 
 
Till att börja medkänner jag inte till den Ungerska historian, vilket med stor sannolikhet gör att filmen tappar värde. Av den anledningen förstår jag ännu mindre den metaforiska socio-politiska aspekten. Där finns säkerligen mycket gottigheter att grotta ner sig i. Bortsett från det är detta en makalös resa. En riktig fredagsrulle som innehåller allt! Och mer därtill! Det är fullständigt bissart filmen rakt igenom. 
    Samtidigt som det är groteskt och vulgärt är det fullkomligt välgjort och genomtänkt från första stund. Det finns en del makalösa scener, inte minst badkarsscenen, bilden ovan. Här förstår man vilket liv de lever samtidigt som jag njuter av en mästerlig scen. Personporträtten ska också lyftas och höjas. Vilka öden, vilka människor. 
 
 
 
Jag slås i mellan åt av tanken "vilka säller upp på det här" och "Vem kommer på sånt här". Det gör jag dels för denna filmen men även för andra. Tex. Braindead (1992), Doogtooth (2009) och Antichrist (2009). Bakom dessa filmer är det bra folk, det vill säga duktiga filmskapare. Att Taxidermia har gjorts är inte en slump, människor har jobbat konstant och lagt ner hundratals timmar på att färdigställa den. 
 
 
 
Okej. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. En historialektion. En metaforisk socio-politisk skildring. Mycket sex och vulgäritet. Matporr och uppstoppning. Jag nämnde at det är en fredagsrulle, jag står för mitt ord. Men för allt i världen, ät inte mat samtidigt. 
    Dialog, foto, berättande, orginalitet och personporträtt är filmen. Det är så mycket med filmen som är bra, som man först kanske inte ser bakom allt äckligt. 
 
4/5
 
 
3:a, 80s, fantasy, skräck #blogg100, crucifixion, evil spirit, fucked by the devil, gore, gothic, head cut off, massacre, occult, possessed, priest, satan, witchcraft

La chiesa / The church (1989)

Titel: La chiesa / The church (1989)
Regissör: Michele Soavi
Skådespelare: Hugh Quarshie, Thomas Arana och Asia Argento
Genre: Skräck, fantasy
Längd:  102 min

På medeltiden dräps en hord av häxor och begravs i en massgrav under jord. På gravplatsen byggs en massiv kyrka för att inte släppa lös den mörka kraft som ligger begraven där under. En nyfiken bibliotekarie släpper av misstag ut demonerna.
Detta är regissören Michele Soavi, som regisserade den fantastiska Dellamorte Dellamore (1994) tidigare film och den är inte fullt så genialisk varken när det gäller acting, handling eller bilder. Att jämföra med ett mästerverk är dock ingen snäll jämförelse, för detta är ingen dålig film.
Dario Argento (giallons mästare) dotter Asia Argento är med i denna rullen, vi får se demonsex, en välgjord historia, mycket ockult så det finns myccket njutbara saker med filmen, vilket gör den klart sevärd trots sitt enbart OK i betyg.
Betyg: 3/5
00s, 1:a, Vi klarade Bechdeltestet, mystery, skräck #blogg100, 1963, based on video game, bechdelstestet, corpse, limbo, nightmare, sleepwalking, torture, zombies

Silent Hill (2006)

Titel: Silent Hill (2006)
Regissör: Claudio Fragasso
Skådespelare: Radha Mitchell, Sean Bean, Laurie Holden och Deborah Kara Unger
Genre: skräck, mystery
Längd:  125 min
 
Silent Hill är en Spökstad. Staden vilar på en hemlighet. Rose´s (Radha Mitchell) dotter Sharon går i sömnen på nätterna och försöker ta livet av sig i mellanåt. När hon är i trans pratar hon om Silent Hill, ingenting av detta minns hon när hon vaknar till liv igen. Rose bestämmer sig för att ta reda på sanningen och åker till Silent Hill
Jag tänkte se denna 2006, eller rättare sagt så började jag se den 2006. Men avbröt tittandet för jag tror jag tyckte det var för spännande i början. I min ungdom var jag livrädd för att spela Half-Life, för alla skitläskiga monster som hoppade upp i ansiktet på dem. Det lät mycket runt o kring och det kom/kunde vara monster precis överallt. Man spände sig i hela kroppen och satt på helspänn, hoppade högt upp i luften för varje zombie som dök upp. Jag tror det var därför jag avbröt tittandet 2006 efter ca 20-30 minuter.
Nu har jag sett färdigt den. Skådespeleriet är uselt, likaså datoreffekterna och datoranimationerna. Den är inte spännande eller intressant, jag brydde mej inte hur det gick för dem. Rose´s ego är patetiskt, allting handlar om hennes barn hela tiden. Scenerna och klippen är bara väldigt konstiga. Ljudet, framförallt musiken är otroligt dålig. Man skulle kunna tycka att filmens färg är fin, men det är antingen grått som i svartvit film eller kolsvart. Jag såg mest ingenting.
 
Betyg 1/5
1:a, 90s, cult, fantasy, skräck #blogg100, cult, goblin, green, häxa, popcorn, trolldom

Troll 2 (1990)

Titel: Troll 2 (1990)
Regissör: Claudio Fragasso
Skådespelare: Michael Stephenson, Margo Prey, George Hardy, Deborah Reed och Connie Young
Genre: Cult, skräck, fantasy
Längd:  95 min
 
En amerikansk familj i Utah ska byta hem med en annan amerikansk familj under en tid. Storstadsfamiljen ska flytta ut på landet till en by med 36 invånare. Familjens son Joshua (Michael Stephenson) blir dock varnad av sin döda morbror att byn vid namn Nilbog är The kingdom of Goblins.
Filmen hette från början Goblin, men man hoppades att den skulle få större spridning om man istället döpte den till Troll 2. Det är mycket möjligt att det lyckades, men jag kan bli så förbannad för sådant. Det förekommer inte ett enda troll i filmen. Vansinnig! Dessutom har Goblinsarna magiska krafter vilket inte stämmer överrens med definitionen av en Goblin. Det förekommer en del sådana missar. Skådespelar insatserna är bedrövligt dåliga och likaså manuset, enorma brister. Exempelvis så är Goblinsarna vegeterianer så för att kunna kannibalisera på människorna måste dem först tvinga i offrena mat (häxkonst) som förvandlar offrena till växter. WOOT!
Men detta är en kultklassad film och rykten om den lever kvar och det är stundtals lite kul. Det finns ett antal mycket sämre filmer än denna, men fortfarande är denna väldigt dålig. Till exempel one-liners scenerna; popcornscenen i synnerhet.
90-talet bjuder på fina kläder

Betyg: 1/5
5:a, 90s, fredagstipset, komedi, mystery, skräck #blogg100, bröst, cemetary, child shot in the forehead, corpse, cult, dellamorte dellamore, disembodied head, zombies

Fredagstipset v. 11 The cemetary man (1994)

Titel: Dellamorte Dellamore / The cemetary man (1994)
Regissör: Michele Soavi
Skådespelare: Rupert Everett, Francois Hadji-Lazaro och Anna Falchi
Genre: Skräck, romantik, mystery
Längd:  105 min
 
Francesco Dellamorte arbetar på en kyrkogård i den Italienska byn Buffalora. Han lever i ett fallfärdigt hus på området med endast sin mentalt handikappade assistent Gnaghi som sällskap. Han verkar inte förvånas över att alla lik återvänder som zombies sju dagar efter att de begravts. Francesco (Rupert Everett) möter den mystiska men supersnygga She (Anna Falchi), drömmer Francesco eller tappar han förståndet?
 
 
 
Det här är ett hopkok av skruvad humor och existentiell närvaro. Slutet är framförallt mäktigt, men det finns många sköna stunder i denna underbara film. Romantiken, skräcken och komiken lever i en perfekt symbios med varann där ingenting blir för mycket eller för lite. Det är mästerligt komponerat, det finns bara ett minus för denna filmen och det är att den är för kort. Tiden har aldrig gått så fort tidigare på film.
 
 
Betyg 5/5
3:a, 80s, giallo, skräck #blogg100, argento, bröst, giallo, splatter

Tenebre (1982)

Titel: Tenebre (1982)
Regissör: Dario Argento
Skådespelare: Anthony Fransciosa, Christian Borromeo och Mirella D´Angelo
Genre: skräck, Giallo
Längd:  110 min
 
Tydligen så inspirerades Argento av verkliga händelser i sitt liv till denna filmen. Det kanske inte låter så jätte unikt, men eftersom det dör ungefär 10 personer på 110 minuter så är det kanske lite unikt. Historien bygger i alla fall på ett psykofan till Argento (ja fan) som ringde flertalet gånger till Argento och till slut började fanet att mordhota honom, men han varken försökte döda eller dödade Argento. Så är det med det. Filmen handlar om ett fan som har läst huvudpersonen (Anthony Fransciosa) alla böcker och dödar en efter en personer som har något med böckerna att göra eller författaren själv. Detta under författarens besök i Rom.   
 
 
Som vanligt när det gäller giallo så brukar det finnas en del olika uppsättningar med ljudspåret. Den jag såg var med engelskttal, vilket inte är orginal. Att bedöma skådespeleri i en dubbad film är omöjligt, så jag har inte ens försökt. Men mördarens röst är otroligt läskig. Jag älskar giallo på många sätt, de orginella morden, den underbara musiken (oftast, i vårt fall Goblin som också gjorde musiken till Deep red), färgsättningen, de italienska bastanta palatsen (dock ej i denna) och alla snygga kvinnor men många av giallo-filmerna faller på berättelsen. Det är liksom morden i midsommer.
 
 
Vi får se en del blod, många mord, en del bröst, en del krypa i buskar och faktiskt, mycket scener i dagtid. Det är spännande, det är snyggt men när det inte är mord på g är det platt och tråkigt och ganska konstigt. Men det är så snyggt!
 
 
Rekomenderas för deckar-lovers, pinuppor-lovers och er som tycker att det är coolt att slänga med filmgenrer som inte många känner till.
 
Betyg: 3/5
Visa fler inlägg