3:a, 80s, Tema: Kung fury, action, drama bruce lee, martial-art, meditation, neon clothes

The last dragon (1985)

Titel: The last dragon (1985)
Regissör: Michael Schultz
Skådespelare: Taimak, Vanity, Christopher Murney, Julius Carry mfl.
Genre: Action och drama
Längd: 109 min
 
Leroy har tillbringat lång tid hos sin sensei och har uppnåt alla grader läromästaren kan lära ut. För att uppnå den absolut sista graden behöver Leroy söka efter den på egen hand. Leroy går i och med det igenom en djup kris och tvingas navelskåda sig själv och livsbejaka omgivningen. Han ska nu klara sig på egen hand. Till sin hjälp tar han meditation. The Shogun of Harlem är dock en brokig, våldsbejakande karaktär med enorm attraktion för att titulera sig The Master. Shogun aka Sho´nuff kan inte leva med vandrande rykten om att Leroy är The Master. Shogun gör allt han kan för att få slåss med Leroy men likt tjuren Ferdinand vill Leroy bara meditera. Till råga på allt blir Laura Charles, programledaren för den extremt hippa tv/musik-programmet 7th heaven, kär i honom.
 
 
The last dragon är på många sätt och vis en komedi även om de humoristiska tillfällena inte når fram som ett skämt. För att vara en actionfilm är det väldigt lite action. Det finns bovar i flertal och scener som hade kunnat utvecklas väl i sanna Bruce Lee-anda. Trots hyllningar och dyrkningar till Bruce Lee är kärnan i filmen kärlekshistorien med Laura Charles. Och det är absolut inget fel med det. Men är en ute efter ett streetfighter-maraton med Sonny Chiba ska vända blickarna åt ett annat hörn i vhs-hyllan. Styrkan liggar även den i relationen med Laura. 
 
 
Helthetsbedömningen och inramningen är lyckat och framgångsrikt. The last dragon har inga direkta svagheter utan håller en hög trevlighetsfaktor. Den bjuder på neon, flertalet bisarra och klassiska karaktärer, märkliga möblemang, kläder och ett soundtrack som heter duga! Jisses vilka låtar, verkligen 80-tal ända ut i fingerspetsarna. Det är en del framträdanden i filmen som är riktigt minnesvärda.
    Utan att spoila så bjuder även filmen på en mäktig och effektfull avslutning trots små medel. Något som sammanfattar filmen rätt väl. Den är extremt trevlig och påhittig, men någon annanstans en i hyllan underhållning får den inte plats i.
 
 
3/5
60s, Tema: Kung fury, action, adventure, fantasy, fredagstipset fantasy, giant, mythology, skeleton warriors

Fredagstipset v.24 - Jason & the argonauts (1963)

Titel: Jason & the argonauts (1963)
Regissör: Don Chaffey
Skådespelare: Honor Blackman, Todd Armstrong, Gary Raymond mfl.
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
Längd: 104 min
 
Baserat på den mytoligiska berättelsen om Jason (i den grekiska mytologin) visualiseras den storslagna resan till världens ände. Jason lyckas som barn undfly att bli mördad i en attack där han är måltavlan. Guden Zeus med sin klientel styr ett spelbräde och bestämmer vad de jordliga gudarna ska utsättas för prov. De ger Jason ett kraftprov, att resa till världens ände för att hämta en fårpäls med helande krafter. I sitt följeslage har Jason med sig Hera, Medea, Pelias och ett flertalet till för att ro skeppet mot slutmålet. På vägen utsätter gudarna de för flera faror i form av statyjättar, jordskalv, garcoyles, skeleton warriors.
 
 
Gudarna på bilden ovan spelar ett spel, ett typ av schack, mot varandra där Jason och de andra tvingas utstå deras drag i verkligheten på jorden. De scenarior som de utsätts för för tankarna till Star Trek och de vid första tanken fullständigt omöjliga och olösliga fall. Precis som i Star Trek lyckas de ändock att överlista huvudmannen, Zeus, och ta sig vidare på denna händelserika färd.
 
 
 Det är ett imponerade arbete, men även påkostat, bakom denna mästerliga film som står sig än idag. Jag kommer på mig själv att tänka hur surrealistiska det är att filmen inte är på riktigt. Trots sin ålder och de ganska taffliga effekterna är visualiseringen trovärdig och nästintill en nagelbitare. "Hur ska det lösa detta?!". 
 
 
Omvandlingen från berättelse till filmmanus är lyckat och jag är imponerad av mycket. Specialeffekterna är faktiskt coola, kläderna är även de coola även om andre piloten glider runt i nån typ av blöja. Framför allt är det superspännande. Miljöerna, skådespeleriet är helt okej men som någon sa "En behöver inte vara ett fan av klassiska filmer för att uppskatta denna".
 
4/5
2010s, 2:a, action, thriller #blogg100, based on comic, superheroes

Sparks (2013)

Titel: Sparks (2013)
Regissör: Todd Burrows och Christopher Folino
Skådespelare: Chase Williamson, Ashley Bell, Clancy Brown och Jake Busey
Genre: Action, thriller
Längd: 97 min

Spark är en hjälte (super?) som tillsammans med sin fru Lady Heavenly bekämpar bovar. En meteor slog dock ner i Sparks hemby för några år sedan, de 13 som överlevde kraschen fick mutationer. Vissa blev goda och vissa onda.
Det finns alldeles för mycket fult med denna rullen. Spark är en väldigt töntig hjälte, inte bara för kostymen, han är liksom patetisk, löjlig och har ingen trovärdighet i sin ilska. Lady Heavenly borde rent logiskt ha en dress med mer tyg, jag menar dressen ska väl vara typ som skydd mot slag? Berättelsen är väldigt förvirrande och krånglig. Animationerna är helt fruktansvärda och inte nog med det så är allting animerat. Superkrafterna använts till prostiutition istället för att rädda världen. Slagsmålsscenerna är skitfåniga dem ock.
 Filmteamet har försökt att skapa en film noir a la 40-tal blandat med Sin city. Alltså FÖRSÖKT. Men misslyckats. Det ska vara en thriller men det blir nästan komiskt av allting, men man skrattar inte för det. Så jag kanske ska kalla det för tragikomiskt. Det som är snyggaste med filmen end creditsen och den skulle man ha kunnat skapa direkt genom iMovie.
Betyg: 2/5
2010s, 2:a, action, drama, romantik, äventyr #blogg100, 300, bad guy, gladiator, muscular bodies, revenge, titanic

Pompeii (2014)

Titel: Pompeii (2014)
Regissör: Paul W S Anderson
Skådespelare: Kit Harington, Emily Browning, Kiefer Sutherland och Adewale Akinnuoye-Agbaje
Genre: Drama, action, romantik, äventyr
Längd:  142 min

Pompeji dränktes i ett vulkanutbrott 79 e.Kr. Milo en Keltisk slav hamnar i Pompeji, där möter han en Gladiator, Dottern till Pompejis statshuvud och den man som tidigare mördat Milos familj och by.
 

Storslaget, pampigt och animerat. Pompeii är en blandning mellan Gladiatorn, Titanic och 300. Handlingen har inte så mycket att göra med Pompeji egentligen bortsett från vulkanutbrottet och att man utförde gladiatorfighter där. Det är en gladiator/hämnd film där legenden om Pompeji enbart är en plats som filmen utspelar sig i. Vet man historien om Pompeji sedan tidigare vet man också hur filmen slutar. Titanic är en fruktansvärt usel film, 300 är en lite bättre film och Gladiatorn är en bra film. Men att inte göra någonting eget, någonting nytt är som att kasta alla pengar i sjön, vilket regissören Paul W S Anderson har gjort i sina tidigare filmer (Resident Evil 1, 2, 3, 4, 5 och snart 6 och Mortal Kombat till att nämna några).
 
Kameran rör sig hela tiden och allt fokus ligger i bilder och animeringar. Man struntade helt i att casta skådespelare utan tog redan kända skådespelare eller skådespelare som är med i andra produktioner (har man ett jobb måste man ju vara bra (?)).
Milo: Then we go there (Milo pekar)
Atticus: To the horses

Följande citat är ett exempel på hur man pratar i film, medan man i verkligheten hade sagt: "Then we go to the horses over there (och pekar i vilken riktning). Varför man pratar plastigt och orealistiskt (och drygt) på film är för att man måste ha en hjälte, en medhjälpare och en kvinna för att historien ska bli intressant. Så om man i en film hade sagt: "Then we go to the horses over there (och pekar i vilken riktning)", hade varken medhjälparen eller kvinnan behövts. Man ger dem ett syfte, och samtidigt uppfann man också one-liners-karaktärerna. Å gud vad jag hatar dem.
 
Detta är en platt film. Och slutet knyter liksom ihop den här säcken full av klyschor, gamla historier, ofräscha dialoger och lämnar titttaren fullständigt oberörd. Frågan jag ställer mej är: Varför gör man en sån här film så välgjord?
 
Betyg: 2/5

The Incredibles (2004)

Titel: The Incredibles (2004)
Regissör: Brad Bird
Skådespelare: Brad Bird, Holly Hunter och Samuel L Jackson
Genre: Action, äventyr, komedi, animerat
Längd:  115 min

Mr. Incredible är en gammal superhjälte med superkrafter. En dag bestämmer sig USA att man inte kan ha massa superhjältar med superkrafter eftersom dem leker polis och militär och förstör så att skattebetalarna måste betala för alla skador. Därför måste superhjältarnas identiteter gömmas och dem måste intregrera sig till samhället. Men som en superhjälte med superkrafter är som en rökare utan cigaretter, de måste få rädda världen. Mr. Incredible tar chansen.
 Väldigt mycket Bond-inspirerat, musiken, bilarna, vapnena och den där riktigt sjuka och galna boven. Det saknas bara en vit katt på bovens feta arm.Det är intressant med tvisten som förtrycker superhjältarna men dock lite uttjatad i nuläget? Vi har sett vampyrer förtryckas,Batman klassificerad som skurk, Harry Potter som hotas bli relegerad varje år från Hogwarts för att han använder magi framför människor och X-men där man institutaliserar superbegåvade människor på grund av sin förmåga, som allt för ofta anses vara störd.
Det är kanske kul för barn, men jag roas inte extremt mycket av denna pastisch till hjälte-filmerna, men det är ju min personliga åsikt och det ska hyllas lite grann att dem lyckats så väl med genre-tolkningen. Något dem dock har full koll på, men ändå.
Betyg: 3/5
2:a, 70s, action, thriller, äventyr #blogg100, biker, burned to death, postapokalypse, pursuit, shot to death, vengeance, warrior

Mad Max (1979)

Titel: Mad Max (1979)
Regissör: George Miller
Skådespelare: Mel Gibson, Joanne Samuel och Hugh Keayes-Byrne
Genre: Action, Äventyr, Thriller
Längd:  88 min

En poliskår jagar nomadmotorcyklister som dödar folk och snor bensin.
Tydligen missuppfattade jag att filmen utspelas i ett postapokalypsigt Australien. Allting blir automatiskt bättre när det utspelas i postapokalyps eller rymden. Men eftersom det inte direkt framgår i filmen kan inte ens det höja betyget. Jag har ibland svårt att se skillnad på bovarna och poliserna, för dem är liksom basterds alltihopa. Bovarna är väldigt märkliga och irrationella också.
Här sitter "night-radier" med en tjej och skriker att han är night-raider. Vilken galning!
 
Det är inte ens så dåligt att det blir en klassiker. Det är lite skönt våld ibland och var lite spännande när Mel Gibsons brud var och badade. Men annars har ag väldigt lite att säga om detta som lyckades bli två filmer till om.
Så här såg Mel Gibson ut som ung, här är han väldigt ledsen. Vilken syns på svetten i pannan(?).

Betyg: 2/5
2:a, 40s, action #blogg100, akira kurosawa, karate-kid, kukmätartävling

Judo Saga 2 (1945)

Titel: Sanshiro Sugata zoku / Judo Saga 2 (1945)
Regissör: Akira Kurosawa
Skådespelare: Denjirô Ôkôchi, Susumu Fujita och Yukiko Todoroki
Genre: Action
Längd:  83 min

Del 2 i historien om Sanshiro som nu har blivit en mästare. Vad är hotet denna gång undrar man. Det behövdes en ny antagonist och de fann dem hos en 80 kilo tung western warrior. Western warrior är i detta fallet en Amerikansk boxare. Här får jag känslan av att man blandat epoker med varandra. Det blir lite pannkaka av det eftersom boxningen är modernare än judon, året är ju inte 1945. Det blir lite lustigt, men så är det.Inget att göra något åt nu. Denna versionen är än mer antik än första filmen och i alltså mycket sämre skick. Slutstriden, nej det är ingen spoiler, är nästintill kolsvart.
 
Bilderna är snygga, som vanligt, men historien är tråkig, lång och inte intressant. Två karaktärer (bröder) är lite kul, de kommer från en annan lära och är psyksjuka. Woot.
 
Enligt min subtitle är dessa två bröder
 
Filmen är trevlig i den bemärkelsen att USA framställs som kolonisatörer medan Japan inte vill ha ära, berömmelse eller pengar. Dem är stolta utan att vara nationalistiska och vill helst av allt bli lämnade i fred, och dem lägger sig inte i andras affärer (förutom interna strider). Det finns egentligen bara en filmisk sak att lyfta fram, och det är slutstriden som jag inte kunde se så mycket av. Det är att dem fajtas i snö, barafota, upp på ett berg. Det är snö på riktigt, dem är barfota på riktigt. Mellan varje tagning var dem tvugna att värm fötterna över en öppen eld för att dem inte skulle domna. En fantastisk uppoffring på en inte så kul film. Cred till dem för det.
 
 
2/5 i betyg
40s, 4:a, action, drama #blogg100, akira kurosawa, karate-kid

Sanshiro Sugata / Judo Saga (1943)

Titel: Sanshiro Sugata / Judo Saga (1943)
Regissör: Akira Kurosawa
Skådespelare: Denjirô Ôkôchi, Susumu Fujita och Yukiko Todoroki
Genre: Action, drama
Längd:  79 min
 

Detta är Kurosawas första film och det är en bra, för att vara debut och för att vara från 1943. Det är inte helt omöjligt att detta är hr som man definierade kampsportsfilm. Karatekid, Rocky-filmerna har egentligen exakt samma handling och följer exakt samma mönster och händelseförlopp. Det är självklart ett helt annat tempo i de filmerna än denna men plotten är densamma. Daniel-san, nej Sanshiro (Susumu Fujita) vill lära sej judo. Han går till en mästare som inte gärna vill lära ut judo till honom. Det är tradiion och han är rädd för att judo ska tappa rykte då det är en väldigt ärofylld sport/lära. Alla behärskar den inte och alla har inte psyke att ta den till säg. Dessutom ingår en den vett och etikett-regler som om man inte följer blir straffad för, utesluten ur rörelsen.
 
 
Det finns mer problem, Sanshiro är inte fullkomlig utan en badboy och behöver lära sig hut! Sen finns det falanger inom andra kampsporter som vill döda judon, och det gör man genom att sätta upp fajter mot varandra, judo mot jujitsu och så vidare. Den största mästaren mot den största mästaren och så vidare. Det är en intressant genre, framförallt tycker jag karatekid trilogin är fantastisk. Det finns också en trevlig liten kärlektshistoria...
 
 
Denna filmen är ibland lite tråkig, ibland väldigt intressant med snygga bilder, intressanta vändningar, bra manus, men versionen som Akira efterlämnat sej platser på ett antikvariat. Så ni som gillar kampsportfilmer och vintage, ni gillar denna.
 
4/5
 
 
 
Visa fler inlägg