Skandalen / Shubun (1950)

Titel: Skandalen / Shubun (1950)
Regissör: Akira Kurosawa
Skådespelare: Toshirô Mifune, Takashi Shimura, Shirley Yamaguchi mfl.
Genre: Drama
Längd: 105 min
En skvallerblaska avslöjar om kärleken mellan den kända sångerskan och den lite mindre, men också kända konstnären. Scoopet är dock påhittat och konstnären väljer att stämma tidningen. Till sin hjälp får han en mindre karismatiska advokat som låter sig bli mutad.
1941 kom Citizen Kane, enligt många kritiker välrdens bästa film. 9 år senare kom denna film som manusmässigt känns likvärdigt i det stora, pompösa och dramaturgiska berättandet. Tyvärr har inte Kurosawas expressionistiska skådespelarregi försvunnit och gubbar slår sig på låren när dem skrattat, ramlar och drar med sig hela rekvisitan när dem är fulla osv. Det finns framförallt en scen, på julafton på en pub. Den fulla gubben tystar alla och håller sitt deprimerade tal om hur jävla dålig människa han är. 
Det är överspel hela tiden och mot slutet är det inte längre intressant att veta om dem vinner i rätten. Det vet man ändå. Och det kanske är anledningen till varför Kurosawa rundade av filmen så otroligt snabbt och plösligt efter en alldeles för lång inledning. Detta filmklippet från filmen tycker jag är rätt kul. Tänk målarscenen i Titanic och jämför med denna. Hur han utnyttjar hela arket för att få plats med hennes ansikte, hur hon sitter i profil och han målar av henne framifrån och hur han målar långt hår men hon är korthårig.
Betyg: 2/5
2010s, 2:a, drama, komedi, romantik #blogg100

Moonrise Kingdom (2012)

Titel: Moonrise Kingdom (2012)
Regissör: Wes Anderson
Skådespelare: Bruce Willis, Bill Murray, Edward Norton, Jared Gilman och Kara Hayward mfl.
Genre: Drama, komedi, romantik
Längd: 94 min
En föräldrarlös scout är på sommarläger och ett deprimerat problembarn bor i trakten. De rymmer tillsammans från alla pga sin kärlek, alla andra letar efter dem.
Wes har samlat ett gäng kända skådisar och en drös okända skådisar inför denna osentimentala och komiska feel-goodfilm. Handlingen är simpel och dialogen fiktiv, den påminner faktiskt en del om Burn after reading i sitt regisserande där man väntar på spänning men den uteblir. Burn after reading har någonting att säga och får en att fundera på någonting, till exempel om man faktiskt är lycklig i sin nuvarande relation. Moonrise kingdom ställer inga frågor, men den letar sig in hos alla dem som varit på läger eller sommarkollo och hittar just den känslan. Sommarflört och vinden i håret. Det är snyggt foto, mycket kontrastrika färger, mycket natur men en ganka jobbigt berättande tråd. Den hoppar i tid och otid i början och jag tänker att manuset kanske inte var riktigt färdigt. Dem verkar ha stött på problem i berättandet och löst det kortsiktligt.
Wes Anderson är en hipster. Filmen utspelar sig under en sommar 1965. 1965! Det bara skriker vintage om det årtalet, det gör filmen också. Kolla på bilden ovanför, bilden med grejerna på filten. Flertalet gånger under filmen lägger Wes fram gamla vintage prylar på gamla vintage bakgrunder som denna tweedfilten. Han sorterar upp saker som är snygga, chabbychick och egentligen oanvändbara. Han gör liksom sig själv till en medveten konsument som andra kan ta efter. I filmvärlden kallar vi dem grejerna för props, men dessa propsen skiljer sig efersom dem egentligen inte finns för berättelsens skull utan för det stillistiska och modemedvetna i filmen. Ett tydligt props är "rosebud" ur filmen Citizen Kane som faktiskt hela filmen kretsar kring. Jag har själv märkt att props har mindre och mindre betydelse i modern film.
Ca 1.5 timma borde inte kännas lång av en så snygg film.
 
Betyg: 2/5
2010s, 2:a, drama, äventyr #blogg100

Faro (2013)

Titel: Faro (2013)
Regissör: Fredrik Edfelt
Skådespelare: Jakob Cedergren, Clara Christiansson, Maria Heiskanen, Göran Stangertz mfl.
Genre: Drama, äventyr
Längd: 88 min
Pappan gömmer sig för polisen tillsammans med sin dotter som gömmer sig för socialen. Dem lever på och av varandra eftersom dem är de enda dem har. De packar väskorna och rymmer från polis och social ut i skogen.
 Filmen är poetisk i bilderna och urtråkig i filmformat. Som musikvideo hade det funkat rätt okej, men det hade också varit rätt tråkigt. Dialogen är platt, handlingen inte så engagerande och på pappret finns det nog ingen tydlig handling. Det som händer är mindre tre rader ovan. Tomrummen mellan raderna fyller regissör Fredrik med naturbilder, gåar i skogarna och fågelkvitter.
Jag skulle inte rekomendera någon att se denna för att den innehåller ingenting. Den är lite i samma spår som ODDSAC men utan all musik, spänning och de konstnärliga. Och utan allt det är ODDSAC ingenting för den är en upplevelse. Faro är ingen upplevelse. Regissör Fredrik har förvisso ett eget berättande och sin stil, men jag vill varmt rekomendera honom att byta stil.
 
Betyg: 2/5 (Svag)
2010s, 2:a, action, thriller #blogg100, based on comic, superheroes

Sparks (2013)

Titel: Sparks (2013)
Regissör: Todd Burrows och Christopher Folino
Skådespelare: Chase Williamson, Ashley Bell, Clancy Brown och Jake Busey
Genre: Action, thriller
Längd: 97 min

Spark är en hjälte (super?) som tillsammans med sin fru Lady Heavenly bekämpar bovar. En meteor slog dock ner i Sparks hemby för några år sedan, de 13 som överlevde kraschen fick mutationer. Vissa blev goda och vissa onda.
Det finns alldeles för mycket fult med denna rullen. Spark är en väldigt töntig hjälte, inte bara för kostymen, han är liksom patetisk, löjlig och har ingen trovärdighet i sin ilska. Lady Heavenly borde rent logiskt ha en dress med mer tyg, jag menar dressen ska väl vara typ som skydd mot slag? Berättelsen är väldigt förvirrande och krånglig. Animationerna är helt fruktansvärda och inte nog med det så är allting animerat. Superkrafterna använts till prostiutition istället för att rädda världen. Slagsmålsscenerna är skitfåniga dem ock.
 Filmteamet har försökt att skapa en film noir a la 40-tal blandat med Sin city. Alltså FÖRSÖKT. Men misslyckats. Det ska vara en thriller men det blir nästan komiskt av allting, men man skrattar inte för det. Så jag kanske ska kalla det för tragikomiskt. Det som är snyggaste med filmen end creditsen och den skulle man ha kunnat skapa direkt genom iMovie.
Betyg: 2/5
2:a, 90s, drama, komedi #blogg100, 90-tal, based on shortfilm, hipsters, robbery

Bottle Rocket (1996)

Titel: Bottle Rocket / (O)organiserad brottslighet (1996)
Regissör: Wes Anderson
Skådespelare: Luke Wilson, Owen Wilson
Genre: Drama, komedi
Längd:  91 min

Dignan (Owen Wilson) försöker och lyckas övertala Anthony och Bob till att bli kriminella, de rånar en lokal bokhandel, Anthony blir kär och Bob vill dra sig ur kriminaliteten. Anthony är för snäll och lyckas bli övetalad att bli kriminell igen.
Wes Anderson, jag har sett 4 av dina filmer. Fantastic Mr. Fox är bra, stop-motion och inovativt. Darjeeling limited vet jag inte varför du gjorde, och ej heller epilogen Hotel Chevalier. Ur denna skara filmer kan jag se din stil, ditt bildspråk och din styrande hand. Man kan direkt se när det är en film regisserad av dej och man kan sammanfatta din målgrupp som hipsters. Det är stilen, kläderna, frisyrerna, den avslappnade attityden och en intesägande historia som är ditt signum. Det handlar inte om någonting, det är bara komedi.
Detta är Wes Andersons debut långfilm efter att ha gjort en kortfilm med samma namn som denna två år tidigare. Han lyckades alltså få 13 minuter att bli en långfilm. 13 minuter hade räckt. Det är en okej debut, det är smart, bra klippt och snygga platser, kläder och frisyrer. Intetsägandet, jag kan inte släppa det intetsägande historien. Det handlar inte om någonting.
Betyg: 2/5
2010s, 2:a, action, drama, romantik, äventyr #blogg100, 300, bad guy, gladiator, muscular bodies, revenge, titanic

Pompeii (2014)

Titel: Pompeii (2014)
Regissör: Paul W S Anderson
Skådespelare: Kit Harington, Emily Browning, Kiefer Sutherland och Adewale Akinnuoye-Agbaje
Genre: Drama, action, romantik, äventyr
Längd:  142 min

Pompeji dränktes i ett vulkanutbrott 79 e.Kr. Milo en Keltisk slav hamnar i Pompeji, där möter han en Gladiator, Dottern till Pompejis statshuvud och den man som tidigare mördat Milos familj och by.
 

Storslaget, pampigt och animerat. Pompeii är en blandning mellan Gladiatorn, Titanic och 300. Handlingen har inte så mycket att göra med Pompeji egentligen bortsett från vulkanutbrottet och att man utförde gladiatorfighter där. Det är en gladiator/hämnd film där legenden om Pompeji enbart är en plats som filmen utspelar sig i. Vet man historien om Pompeji sedan tidigare vet man också hur filmen slutar. Titanic är en fruktansvärt usel film, 300 är en lite bättre film och Gladiatorn är en bra film. Men att inte göra någonting eget, någonting nytt är som att kasta alla pengar i sjön, vilket regissören Paul W S Anderson har gjort i sina tidigare filmer (Resident Evil 1, 2, 3, 4, 5 och snart 6 och Mortal Kombat till att nämna några).
 
Kameran rör sig hela tiden och allt fokus ligger i bilder och animeringar. Man struntade helt i att casta skådespelare utan tog redan kända skådespelare eller skådespelare som är med i andra produktioner (har man ett jobb måste man ju vara bra (?)).
Milo: Then we go there (Milo pekar)
Atticus: To the horses

Följande citat är ett exempel på hur man pratar i film, medan man i verkligheten hade sagt: "Then we go to the horses over there (och pekar i vilken riktning). Varför man pratar plastigt och orealistiskt (och drygt) på film är för att man måste ha en hjälte, en medhjälpare och en kvinna för att historien ska bli intressant. Så om man i en film hade sagt: "Then we go to the horses over there (och pekar i vilken riktning)", hade varken medhjälparen eller kvinnan behövts. Man ger dem ett syfte, och samtidigt uppfann man också one-liners-karaktärerna. Å gud vad jag hatar dem.
 
Detta är en platt film. Och slutet knyter liksom ihop den här säcken full av klyschor, gamla historier, ofräscha dialoger och lämnar titttaren fullständigt oberörd. Frågan jag ställer mej är: Varför gör man en sån här film så välgjord?
 
Betyg: 2/5
2010s, 2:a, fantasy, mystery, äventyr #blogg100, immortal, mortal, teenage hero

Harry Potter och dödsrelikerna: del 2 (2011)

Titel: Harry Potter och dödsrelikerna: del 2 (2011)
Regissör: David Yates
Skådespelare: Daniel Radcliff, Emma Watson, Allan Rickman, Ralph Fiennes och Helena Bonham Carter
Genre: Äventyr, fantasy, mystery
Längd:  130 min

Harry, Ron och Hermione fortsätter jaga horrokruxer för att förinta Lord Voldemort i en sista strid på Hogwarts.
Tonårsgänget reser England runt efter horrokruxer, bråkar lite med varandra, misstar varandra för att älska fel person och så vidare. Okej okej, jag vet att det är barnfilm. Men trots den ursäkten kommer man inte undan att detta är barnsligt och löjlig slutstrid á la LOTR, Matrix, Clash of the titans, 300. Vi vet redan på förhand att Harry kommer vinna och att det kommer vara en slutstrid som förväntas vara EPIC. För mej är detta den tråkigaste slutstriden jag sett någonsin.
Magin är för klyschig, för när man mest behöver någonting då kommer det till en. Det är den storytellingen J K Rowling använder sig av, magin löser alla problem, Dumbledore löser alla problem, men det är inte trovärdigt. För självklart måste det vara trovärdigt även i fantasy och sci-fi, herregud. Glöm inte att dra ner rullgardinerna, för annars ser ni inte någonting i denna nästan svartvita färgskala.
Betyg 2/5
00s, 2:a, animerat, drama, äventyr #blogg100, fictional airhouse, oldman

Up! 2009

Titel: Up! 2009
Regissör: Pete Docter och Bob Peterson
Skådespelare: Edward Asner, Christoffer Plummer och Jordan Nagai
Genre: Animerat, äventyr och drama
Längd:  96 min

Carl Fredriksson (Verkar vara poppis med nordiska namn i amerikanska animerade filmer, Frozen och Röjar Ralf tex) träffar Ellie när han pytteliten. Sedan lever de resten av sina liv tillsammans. De har en gemensam dröm om att åka till Paradise Fall i Sydamerika (rättare bestämt Venezuela). Så det gör han när frun dör av ålder.
Rätt så ointressant film. Den skiljer sig inte särskilt mycket från annan animerad film. Det är Pixar som gjort filmen och dem är ett dotterbolag till Disney, så vi kan förvänta oss en hjälte (spelar ingen roll ålder på hjälten, han vinner ändå) och en bov, en miljö, en berättelse och en moralkaka. Japp så är det. Jag vill inte att mina barn ska växa upp med Disney, jag vill att mina barn ska växa upp med Studio Gibli.
Igår såg jag Frost (2013) och det är så otroligt mycket som är lika varandra. Frost utspelar sig i Norge och mitt uppe i en fjällstuga sitter det en tysk (?), det är såklart inte en tysk utan en norrman men han bryter på tyska. Är Amerikanarna så dumma i huvet att Europa är ett land och Sydamerika också är ett land? Om man nu lägger flertalet miljoner på att göra en film då kan väl ha gjort lite research innan?
Jag är absolut inget Disney-fan, men sedan tecknat blev animerat har Disney blivit så ofantligt dåligt. Framöver kommer vi att få dras med The incredibles 2, Cars 3, Flygplan 2 och hitta Doris. Redan finns Shrek 4 och Ice age 4 och detta måste få ett slut snart
 
Betyg: 2:a
2:a, 80s, Vi klarade Bechdeltestet, drama, mystery #blogg100, abandoned, boobs, children hanged in a tree, dead horse, poison, tragedy, von trier

Medea (1988)

Titel: Medea (1988)
Regissör: Lars Von Trier
Skådespelare: Udu Kier, Kirsten Olesen och Henning Jensen
Genre: Drama, mystery
Längd:  77 min

Medea är/var en kvinna i grekisk mytologi med trollkrafter. Hon har två barn med Jason. Kung Kreon vill belöna Jason med sin dotter och lovad kungatronen. Jason driver Medea ur byn men Medea svarar med trolldom.
Det är skapligt. Konstnärligt lite sjukt och långsamt. Det är intressant att se en tidig film av Von Trier, för han har olikt andra regissörer inte velat(?) hitta sin egen stil. Han har på ett eller annat vis alltid utvecklat sin stil, sitt sätt att berätta och historierna att berätta. Man slutar aldrig förvånas
Men detta är allvarligt en långtråkig film där en del scener väcker intresse. Känns lite inspirerat av Tarkovskiy i försöken att hitta de magiska bilderna. Men som de historiskt sätt stora regissörerna så början även Von Trier utan att briljera. 

Se hellre Valhall Rising
Betyg: 2/5
2:a, 70s, action, thriller, äventyr #blogg100, biker, burned to death, postapokalypse, pursuit, shot to death, vengeance, warrior

Mad Max (1979)

Titel: Mad Max (1979)
Regissör: George Miller
Skådespelare: Mel Gibson, Joanne Samuel och Hugh Keayes-Byrne
Genre: Action, Äventyr, Thriller
Längd:  88 min

En poliskår jagar nomadmotorcyklister som dödar folk och snor bensin.
Tydligen missuppfattade jag att filmen utspelas i ett postapokalypsigt Australien. Allting blir automatiskt bättre när det utspelas i postapokalyps eller rymden. Men eftersom det inte direkt framgår i filmen kan inte ens det höja betyget. Jag har ibland svårt att se skillnad på bovarna och poliserna, för dem är liksom basterds alltihopa. Bovarna är väldigt märkliga och irrationella också.
Här sitter "night-radier" med en tjej och skriker att han är night-raider. Vilken galning!
 
Det är inte ens så dåligt att det blir en klassiker. Det är lite skönt våld ibland och var lite spännande när Mel Gibsons brud var och badade. Men annars har ag väldigt lite att säga om detta som lyckades bli två filmer till om.
Så här såg Mel Gibson ut som ung, här är han väldigt ledsen. Vilken syns på svetten i pannan(?).

Betyg: 2/5
Visa fler inlägg