00s, 1:a, Vi klarade Bechdeltestet, drama #blogg100, baron, dressmaker, orphan, sexual favor

Coco före Chanel (2009)

Titel: Coco avant Chanel / Coco före Chanel (2009)
Regissör: Anne Fontaine
Skådespelare: Audrey Tautou, Alessandro Nivola och Marie Gillain
Genre: Drama
Längd:  145 min

Livet om Coco Chanel, byggd på Edmonde Charles-Rouxs biografi om henne, före modegenombrottet.
 Audrey är utryckslös och den bild av henne som en bra skådespelare sedan (Amelié från Mont Martre) tidigare
är nu borta. Coco Chanel är en ganska misslyckad person att först skriva en biografi om och sen berätta en film om hennes liv.
 
För att skriva en biografi måste du uppfylla dessa två krav:
1. Du måste skriva om en person som har uppfyllt något i sitt liv.
2. Personen måste ha ett intressant liv att återberätta.
 
Coco Chanel uppfyller enbart det första kravet. Har man en dålig historia berätta kan man också räkna med att resultatet är detsamma. Sen att filmen är under medel i alla andra avseenden gör inte filmen bättre. Så värst mycket kläder handar det inte om heller.
 
Vad tänker du på Audrey? Vad du ska äta ikväll eller vad filmteamet sysslar med där borta?
 
 
Betyg: 1/5
1:a, 2010s, Vi klarade Bechdeltestet, drama #blogg100, bechdelstestet, bullying, fake, interview, meta, mokumentär

Återträffen (2013)

Titel: Återträffen (2013)
Regissör: Anna Odell
Skådespelare: Anna Odell
Genre: Drama
Längd:  88 min
 
 Anna fick i verkligheten ingen inbjudan till hennes grundskoleklass 20-åriga återträff. Eftersom hon inte var där gjorde hon en film om återträffen. Det här är återträffen ur hennes ögon och hennes chans att berätta hur hon känner.
Återträffen är 40 minuter, sen är det 40 minuter intervjuer med hennes grundskoleklasskamrater. Hon försöker få ihop möten så att klasskompisarna kan se hennes film och diskutera Anna Odells känslor kring högstadietiden. Ganska naturligt är det inte många som vill ställa upp och många ger återbud. Det jag möjligtvis kan lyfta är hennes meta, först är hon på klassåterträff med skådepspelare som är hennes klasskompisar, sedan intervjuar hon de "riktiga" klasskompisarna efter att dem har sett en annan skådespelare spela den "riktiga" klasskompisen, och sist men inte minst så träffas, en "riktig" klasskompis en skådespelare på stan som har spelat den "riktige" klasskompisens karaktär, på stan. Men allting är fiktivt.
Filmen väcker debatt, visst fine. Men det gjorde Ruben Östlunds Play också. Skillnaden är att Play är ett mästerverk och att Återträffen är ett skämt. Anna Odell spelar sig själv och det gör hon säkert bra, men hon får ingenting sagt under 88 minuter. Hon stakar sig och ställer samma frågor i 40 minuter. Nej, se istället den danska filmen Festen (1998)!
 
Betyg: 1/5
 
Detta är en intervju med Anna efter att hon blivit dömd till dagsböter efter ett annat "konstprojekt". Intervjun hade kunnat vara 2 minuter, om hon bara snabbspolat sig själv lite. Men hon får ändå inget sagt.
00s, 1:a, Vi klarade Bechdeltestet, mystery, skräck #blogg100, 1963, based on video game, bechdelstestet, corpse, limbo, nightmare, sleepwalking, torture, zombies

Silent Hill (2006)

Titel: Silent Hill (2006)
Regissör: Claudio Fragasso
Skådespelare: Radha Mitchell, Sean Bean, Laurie Holden och Deborah Kara Unger
Genre: skräck, mystery
Längd:  125 min
 
Silent Hill är en Spökstad. Staden vilar på en hemlighet. Rose´s (Radha Mitchell) dotter Sharon går i sömnen på nätterna och försöker ta livet av sig i mellanåt. När hon är i trans pratar hon om Silent Hill, ingenting av detta minns hon när hon vaknar till liv igen. Rose bestämmer sig för att ta reda på sanningen och åker till Silent Hill
Jag tänkte se denna 2006, eller rättare sagt så började jag se den 2006. Men avbröt tittandet för jag tror jag tyckte det var för spännande i början. I min ungdom var jag livrädd för att spela Half-Life, för alla skitläskiga monster som hoppade upp i ansiktet på dem. Det lät mycket runt o kring och det kom/kunde vara monster precis överallt. Man spände sig i hela kroppen och satt på helspänn, hoppade högt upp i luften för varje zombie som dök upp. Jag tror det var därför jag avbröt tittandet 2006 efter ca 20-30 minuter.
Nu har jag sett färdigt den. Skådespeleriet är uselt, likaså datoreffekterna och datoranimationerna. Den är inte spännande eller intressant, jag brydde mej inte hur det gick för dem. Rose´s ego är patetiskt, allting handlar om hennes barn hela tiden. Scenerna och klippen är bara väldigt konstiga. Ljudet, framförallt musiken är otroligt dålig. Man skulle kunna tycka att filmens färg är fin, men det är antingen grått som i svartvit film eller kolsvart. Jag såg mest ingenting.
 
Betyg 1/5
1:a, 90s, cult, fantasy, skräck #blogg100, cult, goblin, green, häxa, popcorn, trolldom

Troll 2 (1990)

Titel: Troll 2 (1990)
Regissör: Claudio Fragasso
Skådespelare: Michael Stephenson, Margo Prey, George Hardy, Deborah Reed och Connie Young
Genre: Cult, skräck, fantasy
Längd:  95 min
 
En amerikansk familj i Utah ska byta hem med en annan amerikansk familj under en tid. Storstadsfamiljen ska flytta ut på landet till en by med 36 invånare. Familjens son Joshua (Michael Stephenson) blir dock varnad av sin döda morbror att byn vid namn Nilbog är The kingdom of Goblins.
Filmen hette från början Goblin, men man hoppades att den skulle få större spridning om man istället döpte den till Troll 2. Det är mycket möjligt att det lyckades, men jag kan bli så förbannad för sådant. Det förekommer inte ett enda troll i filmen. Vansinnig! Dessutom har Goblinsarna magiska krafter vilket inte stämmer överrens med definitionen av en Goblin. Det förekommer en del sådana missar. Skådespelar insatserna är bedrövligt dåliga och likaså manuset, enorma brister. Exempelvis så är Goblinsarna vegeterianer så för att kunna kannibalisera på människorna måste dem först tvinga i offrena mat (häxkonst) som förvandlar offrena till växter. WOOT!
Men detta är en kultklassad film och rykten om den lever kvar och det är stundtals lite kul. Det finns ett antal mycket sämre filmer än denna, men fortfarande är denna väldigt dålig. Till exempel one-liners scenerna; popcornscenen i synnerhet.
90-talet bjuder på fina kläder

Betyg: 1/5
1:a, 40s, 4:a, film-noir #blogg100, bergman, film-noir, hitchcock, nazist, romantik

Notorius! (1946)

Notorius! (1946)
Regissör: Alfred Hitchcock
Skådespelare: Ingrid Bergman, Cary Grant, Claude Rains
Genre: Film-noir, romantiskt drama
 
 
Alicias (Bergman) far som är tysk dömds för landsförräderi till tjugoårigt fängelsestraff men tar självmord i fängelsecellen, "poison" får vi förklarat. Alicia blir inkopplad för att hjälpa amerikanska spioner ("For patriotism! For patriots!" för att ta fast eller ta reda på vad hennes farsas tyska vänner sysslar med för skumraskaffärer. Självklart blir hon kär i spionen (Grant), för hon är en flokig och bortskämd kvinna som inte hittat någonstans att sätta ner sina ben för att få fotfäste. Spionen däremot, han har trygg, stabil och väldigt bekväm. Han blir hennes närmaste kontakt på Amerikanska sidan för detta från början inte alls spännande film.
 
 
Den blir mäkta spännande till slut, en nagelbitare vid en del tillfällen, och extra spännande är det för att tempot är ganska lågt vilket gör att spänningen aldrig tar slut som vi är van vid i modern film. Dessutom är manuset vasst, det går inte att gissa vad som händer i nästa scen eller hur det ska sluta (bortsett från lyckligt). Men det vet man ju på förhand. Skådespeleriet är inte så himla fantastiskt men det funkar, dock så sabbar det hela romantiken och kärlekshistorien när det syns på milsavstånd att dem inte är kära i varandra. Han är typ dubbelt så gammal som henne. Bergman framstår som mallen för hur Kristen Stewart instruerat säg själv för hur hon ska skådespela (bortsett från att sexigt bita sig i läppen), hon står handfallen och maktlös i alla situationer och till slut ligger hon högst upp i tornet och bara väntar på kyssen från sin prins som ska väcka henne. Detta är ingen kärlekshistoria, det är en nazistspionhistoria i film-noir stil, och det är den för den som vill se något trevligt på SVT2 kl.14:00 en tisdag eftermiddag.
 
 
 
 
fotnot. Jag älskar när Hitchcock sveper ett glas champagne i sin yttepytte biroll på 1 sekund. Det är fantastiskt när han är i bild.
 
Visa fler inlägg