2010s, 3:a, Vi klarade Bechdeltestet, romantik #blogg100, dum, idiotisk

Små citroner gula (2013)

Titel: Små citroner gula (2013)
Regissör: Teresa Fabik
Skådespelare: Rakel Wärmländer, Dan Ekborg och Sverrir Gudnason
Genre: Romkom
Längd:  99 min

Baserad på boken. Agnes (Rakel Wärmländer) mamma tycker om mat och Italien. Agnes går på ganska korttid och lånade pengar från servitris till resturange-delägare. Agnes granne är den (o)kända matkritikern som ger en de där lovorden man behöver som ny resturang. Agnes lägger in en stöt.
Dan Ekborg spelar fransman och erfaren resturangägare. Han bryter på franska och är antagonisten i denna berättelsen. Men ärligt talat, det är så bedrövligt i många fall (jag kanske ska dissa boken iså fall, men man har faktiskt valt att göra film på ett riktigt skitmanus). Sterotyperna är så extrema så jag mår illa, hela händelseförloppet är så förutsägebart att det är helt ointressant att kolla och dem betar av klyscha på klyscha, men det mest patetiska är att det ska vara lite mysigt romantiskt och komiskt.
Den enda behållningen är att jag tycker Rakel är rätt snygg, och andra kanske tycker att Josephine (Bornebusch) är snygg. Är du kvinna och saknar känsla för vad en bra film är, då passar denna dig.
Betyg: 2/5
3:a, 40s, drama, thriller #blogg100, champagne, murder, party, psykopat

Repet (1948)

Titel: Rope / Repet (1948)
Regissör: Alfred Hitchcock
Skådespelare: James Stewart, John Dall och Farley Granger
Genre: Drama, thriller
Längd:  80 min
 
Vännerna Brandon och Phillip dödar sin vän David. Lägger honom i en kista och bjuder hem vänner som är relaterade till David på party. För spänningens skull. Phillip är nervös och nojjig för att mordet ska uppdagas medan Rupert (James Stewart) anar att någonting är riktigt skumt.
Filmen är totalt 10 shots vilket inte är jätte galet i ett kammarspel då det snarare är tvteater än spelfilm. Kammarspel är ändå någonting speciellt, det finns en risk att det blir långsamt och långtråkigt, men inte denna då den är så kort. Det är lite spännande men versionen har åldrats lite och är inte unikt idag. Roman Polanski gjorde förra året ett kammarspel (Venus in fur) som är mycket mer intressant.
 
Betyg: 3/5
00s, 5:a, anime, fredagstipset, mystery, äventyr #blogg100, heaven, love, nudity, sex, shot to death, surrealism

Fredagstipset v.13 Mind Game (2004)

Titel: Mind Game (2004)
Regissör: Masaaki Yuasa
Skådespelare: Koji Imada, Takashi Fujii och Tomomitsu
Yamaguchi
Genre: anime, mystery, äventyr
Längd:  103 min
 
Nishi är en misslyckad mangatecknare som är förälskad i sin barndomsvän Myon. Efter en eldstridig biljakt med maffian dyker Nishi och bilen rakt ner i havet och i buken på en val. De försöker fly sin situation och inser någonstans på vägen vad det verkligen betyder att leva.
Det här är bara ett måste för alla. Det är en helt makalöst filmupplevelse som blandar allt, animestilar, berättartekniker och meningsfulla insikster. Jag älskar Nishis beundran över barndomsvännen, den nyskapande sexscenen (har aldrig sätt något liknande) och den brutalitet bara anime kan stå för. Det här är ett nyårfyrverkeri!
 
Betyg: 5/5
 
2:a, 80s, Vi klarade Bechdeltestet, drama, mystery #blogg100, abandoned, boobs, children hanged in a tree, dead horse, poison, tragedy, von trier

Medea (1988)

Titel: Medea (1988)
Regissör: Lars Von Trier
Skådespelare: Udu Kier, Kirsten Olesen och Henning Jensen
Genre: Drama, mystery
Längd:  77 min

Medea är/var en kvinna i grekisk mytologi med trollkrafter. Hon har två barn med Jason. Kung Kreon vill belöna Jason med sin dotter och lovad kungatronen. Jason driver Medea ur byn men Medea svarar med trolldom.
Det är skapligt. Konstnärligt lite sjukt och långsamt. Det är intressant att se en tidig film av Von Trier, för han har olikt andra regissörer inte velat(?) hitta sin egen stil. Han har på ett eller annat vis alltid utvecklat sin stil, sitt sätt att berätta och historierna att berätta. Man slutar aldrig förvånas
Men detta är allvarligt en långtråkig film där en del scener väcker intresse. Känns lite inspirerat av Tarkovskiy i försöken att hitta de magiska bilderna. Men som de historiskt sätt stora regissörerna så början även Von Trier utan att briljera. 

Se hellre Valhall Rising
Betyg: 2/5
2:a, 70s, action, thriller, äventyr #blogg100, biker, burned to death, postapokalypse, pursuit, shot to death, vengeance, warrior

Mad Max (1979)

Titel: Mad Max (1979)
Regissör: George Miller
Skådespelare: Mel Gibson, Joanne Samuel och Hugh Keayes-Byrne
Genre: Action, Äventyr, Thriller
Längd:  88 min

En poliskår jagar nomadmotorcyklister som dödar folk och snor bensin.
Tydligen missuppfattade jag att filmen utspelas i ett postapokalypsigt Australien. Allting blir automatiskt bättre när det utspelas i postapokalyps eller rymden. Men eftersom det inte direkt framgår i filmen kan inte ens det höja betyget. Jag har ibland svårt att se skillnad på bovarna och poliserna, för dem är liksom basterds alltihopa. Bovarna är väldigt märkliga och irrationella också.
Här sitter "night-radier" med en tjej och skriker att han är night-raider. Vilken galning!
 
Det är inte ens så dåligt att det blir en klassiker. Det är lite skönt våld ibland och var lite spännande när Mel Gibsons brud var och badade. Men annars har ag väldigt lite att säga om detta som lyckades bli två filmer till om.
Så här såg Mel Gibson ut som ung, här är han väldigt ledsen. Vilken syns på svetten i pannan(?).

Betyg: 2/5
2010s, 3:a, Vi klarade Bechdeltestet, drama, historia #blogg100, based on book, based on true story, bechdelstestet, boat, bröst, slave, violence

12 years a slave (2013)

Titel: 12 years a slave (2013)
Regissör: Steve McQueen (nej inte han du tänker på)
Skådespelare: Chiwetel Ejiofor, Lupita Nyong´o och Michael Fassbender
Genre: Drama, historia
Längd:  134 min

Baserad på en verklig händelse. Biografisk från boken som huvudpersonen skrivit om sig själv, 1870-talet. I nordamerika kan svarta vara fria, ha ett bra yrke och tjäna mycket pengar. I sydstaterna är man å andra sidan slav åt de vita svinen. Solomon Northup (Chiwetel Ejiofor) blir kidnappad och såld i norr till syd. Detta är hans historia under 12-år som slav.
Tja, vad ska man säga. Ni vet redan vad som kommer hända och hur det kommer sluta. Det slutar precis så. Huvudpersonen hade det gott ställt från början och gick runt i fina kläder och från letade sidentyger osv. Sen blev han slav, och under hela hans berättelse tänkte jag: "det finns många fler slavar som har det värre än honom". För han hade utbildning, kunde läsa och skriva, hade en husbonde som kunde komma och rädda honom. Många andra slavar hade inte det.
Sydstaterna har väldigt vacker natur, det visas i några få bilder. Vill ni se häftiga sydstaterna se Searching for the wrong-eyed Jesus (2003) och vill ni se samma historia men med extra allt se Django Unchained (2013). 12 years a slave är som Patrioten (2000), låååång, trååååkig men ändå bra gjord. Men man kan väl inte begära att den riktiga Solomon skulle ha haft det jävligare än vad han hade.
Betyg: 3/5
1:a, 2010s, Vi klarade Bechdeltestet, drama #blogg100, bechdelstestet, bullying, fake, interview, meta, mokumentär

Återträffen (2013)

Titel: Återträffen (2013)
Regissör: Anna Odell
Skådespelare: Anna Odell
Genre: Drama
Längd:  88 min
 
 Anna fick i verkligheten ingen inbjudan till hennes grundskoleklass 20-åriga återträff. Eftersom hon inte var där gjorde hon en film om återträffen. Det här är återträffen ur hennes ögon och hennes chans att berätta hur hon känner.
Återträffen är 40 minuter, sen är det 40 minuter intervjuer med hennes grundskoleklasskamrater. Hon försöker få ihop möten så att klasskompisarna kan se hennes film och diskutera Anna Odells känslor kring högstadietiden. Ganska naturligt är det inte många som vill ställa upp och många ger återbud. Det jag möjligtvis kan lyfta är hennes meta, först är hon på klassåterträff med skådepspelare som är hennes klasskompisar, sedan intervjuar hon de "riktiga" klasskompisarna efter att dem har sett en annan skådespelare spela den "riktiga" klasskompisen, och sist men inte minst så träffas, en "riktig" klasskompis en skådespelare på stan som har spelat den "riktige" klasskompisens karaktär, på stan. Men allting är fiktivt.
Filmen väcker debatt, visst fine. Men det gjorde Ruben Östlunds Play också. Skillnaden är att Play är ett mästerverk och att Återträffen är ett skämt. Anna Odell spelar sig själv och det gör hon säkert bra, men hon får ingenting sagt under 88 minuter. Hon stakar sig och ställer samma frågor i 40 minuter. Nej, se istället den danska filmen Festen (1998)!
 
Betyg: 1/5
 
Detta är en intervju med Anna efter att hon blivit dömd till dagsböter efter ett annat "konstprojekt". Intervjun hade kunnat vara 2 minuter, om hon bara snabbspolat sig själv lite. Men hon får ändå inget sagt.
2010s, 3:a, Vi klarade Bechdeltestet, drama #blogg100, bechdelstestet

Short term 12 (2013)

Titel: Short term 12 (2013)
Regissör: Destin Cretton
Skådespelare: Brie(ost) Larson och John Gallagher Jr.
Genre: Drama
Längd:  96 min

En ung kvinna driver ett korttidsboende för struliga och flokiga ungdomar (ungdomshem, rehab?) tillsammans med sin pojkvän (woops?). Men hon verkar dock ha mer problem med sig själv och sitt privatliv än de struliga ungdomarna.
Regissören gjorde först en kortfilm med samma namn, sen gjorde han en längre film, med samma namn. Den har haft stor framfång med massa priser och massa nomineringar. Vilket inte behöver betyda att filmen är skitbra. Ibland är den bra, men den har totala upp och ner-gångar. Ibland är den löjligt dålig, i alla plan. Den är filmad i ett försök att vara lite låg-budget, skakig kamera (inte så skakig, men handhållen i viss mån) och berätta i efterhand-storytelling. Men det är inte något speciellt med det. Storyn är inte så intressant och jag undrar hela tiden vem filmen handlar om. Alla? Ingen? Och alla karaktärer är plastiga och storyn ologisk.
Det är något förösk till feel-good film. Men det är ingen feel-goodfilm, men inte heller en deppigfilm. Den är ingenting. Rekomenderas för amerikanen eller hipstern som tycker att cykla by-night och äta glass ur rundaboxar, i pyjamas, i sängen är skitcoolt och häftigt
 
Betyg: 3 /5
2:a, 40s, drama #blogg100, bad dad, bechdelstestet, bergman, blind, boat, love

Skepp till India land (1947)

Titel: A Ship Bound for India / Skepp till India land (1947)
Regissör: Ingmar Bergman
Skådespelare: Holger Löwenadler, Birger Malmsten och Gertrud Fridh
Genre: Drama
Längd:  98 min

Seglaren Johannes Blom (Birger Malmsten) kommer tillbaka till sin hemstad efter 7 år på sjön. Han träffar den tjej han varit så förälskad i under hela den tiden, och minns tillbaka till tiden de träffades. Historian är baserad på en pjäs av Martin Söderhjelm.
Johannes Pappa (Holger Löwenadler) Kapten Alexander har en sjukdom och kommer bli blind inom en tid. Vilket förstör alla hans drömmar om att upptäcka allt han vill se innan han dör. Detta går ut på alla andra i hans omgivning, han var ett svin redan innan sjukdomen. Bergmans faderfobi och relationsdrama berättas en än gång i ett triangeldrama.
Det här är bara långtråkigt och trist. Det händer inte så mycket och är aldrig egentligen intressant. Bergman är ju inte känd för inte, men denna kan man hoppa över om man ska se igenom hans filmografi.
 
Betyg: 2/5
2010s, 3:a, komedi #blogg100, african american, baseball bat, bet, condom, crack, dog, fame, harrison ford, interracial sex, jim carey, jokes, knife in the head, weed, werewolf, will ferell

Anchorman 2 - The Legend continues (2013)

Titel: Anchorman 2 - The Legend continues (2013)
Regissör: Adam McKay
Skådespelare: Will Ferell, Paul Rudd, David Koechner, Steve Carell och Christina Applegate
Genre: Komedi
Längd:  119 min

Ron Burgundy hamnar i ett nytt projekt som finansieras av en rik affärsman, 24h nyheter live. Ingen annan tv-kanal har det. Så detta blir nästa steg i utvecklingen av nyheter. Ron samlar ihop sitt gamla nyhetsteam och antar utmaningen. Ron´s (Will Ferell) dåliga insikt sätter honom redan första dagen i trubbel. Han utmanar nyhetsvärldens största ankare om vem som får högst tittarsiffror, ett vad som kommer att förändra nyhetsrapporteringen för alltid.
 Egentligen är detta Anchorman 3, men officiellt heter den Anchorman 2. Okej. Anchorman 1 hade ett koncept som var alldeles utmärkt, historien var det likaså. Anchorman 1b (kan vi kalla den) hade samma koncept men en lite manipulerad historia, klart mycket sämre. Anchorman 2 då? Absolut bättre än 1b, men inte lika bra som 1:an. Men ibland är 2:an bättre än 1:an.
Det som gör denna till en bra efterföljare är historien. Vi har rört oss fram i tiden och kvinnan har tagit en plats som nyhetsankrare. Nu är det istället svarta människor som ska accepteras i samhället. Från att ha berättat nyhetes som folk behöver veta revolutioneras nyhetsrapportering till att berätta det som folk vill se. Här drivs det vitt och brett om Fox news och andra kommersiella nyhetskanaler, och det görs alldeles utmärkt. Det är sexistiskt, rasistiskt men det är förankrat kring en den dåvarande samtiden.
Det är inte bara stundtals väldigt kul. Det är de nästan hela tiden, med ett undantag. Den långa sekvensen då Ron blir blind hade man kunnat cutta bort helt. Hade inte Anchorman 1 eller 1b funnits hade detta varit inärheten av 5:an. Men nu är det ganska uttjatat hela konceptet, ingenting är egentligen förändrat. Det är helt enkelt bara en väldigt bra uppföljare. Se också Stepbrothers.
 
Betyg: STARK 3:a/5
Visa fler inlägg